Hans/SM6CVX deltog under april på en DX-pedition till P29.
Stig, en vän till Hans sedan 45 år och inte själv radioamatör, var med på resan och SSA.SE har fått ta del av Stigs dagboksanteckningar från resan. Läs och dröm er bort…
Ombord på M/V Barbarian fanns förutom då Hans och Stig även Rod, båtens ägare och kapten, Lorraine som var kock och städade ombord, matrosen Goodfried, radioamatörerna Derek/G3KHZ, Martyn/G3UKV, Mike/G3JKX samt Luis/CT1AGF.
QSL-korten som visas kommer snart att börja distribueras.
SM1TDE via ssa.se 2011-06-06
Dagbok från expeditionen till Papua New Guinea 28 mars – 29 april 2011
Måndag 29 mars, tisdag 30 mars och onsdag 31 mars
De första dagarna blir som en enda lång dag, eftersom vi reste hela tiden och passerade flera tidszoner.
Halv åtta på morgonen lämnade vi ett snöigt Habo. Eftersom jag hade bytt till sommardäck på bilen, så skjutsade Anna oss till Landvetter. Det var Anna, Ella, Lisbeth och jag. På Landvetter träffade vi Solveig och Hasse, som kom direkt från Tibro. Incheckningen på Landvetter gick bra, trots att jag hade 4,8 kilo övervikt (bagaget alltså). Men dom kunde inte checka in oss och bagaget till Port Moresby, utan vi måste in i Hong Kong och sedan ut därifrån igen. Konstigt! Vi hann med en fika innan vi kramades och pussades och Hasse och jag flög till London.
På Heathrow tog vi en seafood-plate och vin. Sedan hängde vi några timmar i en lounge, där Hasse är medlem. Lite ost, kex, vin, kaffe och konjak gjorde att tiden flög iväg.
Till Hong Kong flög vi med Cathay. Ganska jobbigt, då planet var fullt. Sätena gick heller inte att fälla bakåt, så det blev dåligt med sömn. Maten var heller inte så god, så vi levde på rödvin (inte gott det heller) och GT. Det var värst så mycket gnäll det blev.
I Hong Kong var vi alltså tvungna att hämta ut vårt bagage och stå i en enormt lång kö för passkontroll/tull och hela köret. Vi hade gott om tid innan planet till Port Moresby gick, så vi lämnade in väskorna i en bagageinlämning och to en taxi in till Hong Kong. Vi strosade runt lite i den gamla Kina-delen och käkade också lunch i en källarrestaurang. Hasse åt en räkrätt och jag åt någon slags biff. Mycket gott!
Eftersom vi var ganska trötta, så tog vi snart en taxi tillbaka till flygplatsen och väntade halvsovande på planet till Port Moresby.
Det var en ganska behaglig resa och vi lyckades med att få tre säten var, så det gick att ligga ned och sova ganska hyfsat. God mat och vin gjorde också att vi blev lite dåsiga.
Visum, pass och tull i Port Moresby gick faktiskt riktigt smidigt för oss. Alla fick sina väskor genomsökta utom vi. Det berodde nog på att Hasse kände igen den tullare som skulle kolla oss. Det var samma tullare som kollade oss i nästan en timma 2006. Hasse påminde honom om det och han kom ihåg det. Vi fick gå rätt igenom tullen.
Transfer till Airways Hotell. Vi hade tur att få våra rum direkt, redan vi niotiden på morgonen. Vilket hotell! Vi fick var sitt tvåvåningsrum med all lyx man kan tänka sig. Otroligt lyxigt! Dyrt var det också. Nästan 4000 kronor per rum, men då fick vi gratis champagne och Dry Martini med tilltugg.
Vi tog en taxi till Nisco (Papua New Guineas telekombolag f d PANGTEL) för att hämta Hasses licens. Det var inte så enkelt. Han som skulle lämna ut licensen sa att nya regler gällde nu. Inga utländska privatpersoner fick sända radio från PNG. Vi trodde det var ett skämt, eftersom Derek och Luis varit där dagen innan, så trodde vi att de kommit överens med killen som skulle lämna ut papperen, om att skoja med oss. Hasse fick i alla fall en licens, men det var inte säkert att den gällde. Vi skulle få besked senast på fredag. Hur nu det skulle gå till? Luis hade överhuvudtaget inte fått någon licens.
Lunchbuffén på hotellet var jättegod.
Efter en barrunda på hotellet gick vi och la oss ganska tidigt, eftersom en tidig morgon väntade.
Torsdag 31 mars
Väckning redan 04.30 och transfer till flygplatsen 05.00.
Incheckningen gick bra, men de vägde mitt handbage och det vägde 11,7 kilo mot tillåtna fem kilo. Efter lite diskussion, så var det OK.
Vi mellanlandade i Buka och var lite sena till Kokopo.
På Kokopo Village Resort fanns det inget rum bokat till mig och det fanns inga rum lediga påstod en dam i receptionen. Men efter en stund kom en annan dam och sa att det fanns ett rum i alla fall. Dom har inte så värst mycket koll precis. Vi kände igen ägaren till resorten sen tidigare och vi satt och pratade med honom en stund. Enligt honom var 70% av rummen bokade. Derek, Luis, Mike och Martyn dök upp så småningom, efter att ha varit ute på en shoppingrunda. De hade ju redan bott på resorten en natt.
På eftermiddagen bytte jag rum, eftersom kylningen inte fungerade på mitt rum. Då fanns det plötsligt lediga rum. På kvällen käkade vi ihop. Räkor, grönsaker, ris, vin och kaffe smakade gott.
Fredag 1 april
Frukost klockan sju för tidig avresa till MV Barbarian, som skulle vara vårt hem i tre veckor. Förutom Rod var det bara en person som jobbade på båten. Hon hette Loraine. Det skulle varit en tjej till men hon hade åkt på begravning veckan innan och inte kommit tillbaka. En grabb hade heller inte dykt upp efter en ledighet. Rod hade sökt efter honom och han hade sagt att han skulle komma och jobba. Vi lastade alla grejor på båten och var klara för avgång vid tiotiden. Först skulle vi bara åka till Rabaul för att köpa bensin till generatorerna. Det visade sig att det skulle ta hela dagen. I Rabaul lade vi till vid en brygga och tog dinghyn in till centrum. Några gick för att ordna med bensin. Jag gick med Loraine till marknaden för att shoppa lite mat. (Det gäller att välja sitt sällskap). På marknaden träffade vi Godfrey. Det var han som skulle jobba på båten. Han hade med en liten väska med sina grejor, så han hängde med till båten för tre veckors arbete. När vi var på marknaden kom Hasse och Derek och jäktade på oss marknadsbesökare och sa att bensinen redan var på väg till båten. De hade köpt 400 liter bensin fördelat på två fat.
Vi åkte tillbaka till båten men där fanns ingen bensin. Vi väntade och väntade. Lunchade och väntade. Till slut tog Derek, Luis och Godfrey dinghyn tillbaka till bensinhandlaren för att kolla vad som hänt. Där höll man på att lasta bensinen på en liten lastbil. Derek och Luis åkte med lastbilen för att verkligen se till att bensinen kom fram till båten. Eftersom det var fredag, hade vi annars fått vänta till måndag för att få vår bensin.
När äntligen lastbilen kom fram till båten började en ny historia. Två fulla 200-litersfat och ett tomfat rullades av lastbilen och fram till båten. Tomfatet lyfte vi upp på båten. Sedan handpumpade vi 200 liter bensin till tomfatet. Det fat som då blev tomt lyfte vi upp på båten och bensinen från det nyss fyllda fatet pumpade vi till det nya tomfatet. Slutligen pumpade vi bensinen från det fulla fatet som fortfarande stod på land till det nya tomfatet. Det fat som då blev tomt lyfte vi upp på båten. Hade vi bara haft en tillräckligt lång slang till pumpen, så hade det gått smidigare. Faten surrades fast och vi kunde strax före klockan sex lämna Rabaul och sätta kurs på Feni island.
Vi lottade nattens vakter och jag fick vakten mellan klockan tre och fem.
Lunch: Varma mackor.
Middag: Köttfärssås och spagetti.
Lördag 2 april
En lång dag till havs. Natten och förmiddagen var ganska blåsiga, så några blev sjösjuka, dock inte jag, som tur var. Vi var inte framme vid Feni förrän vid sjutiden och då var det kolsvart ute. Vi ankrade i ett sund mellan två öar, för vi såg inte om det gick att komma iland någonstans. Vi märkte i alla fall att det var en del kanoter ute och cirklade runt vår båt men vi kunde inte se dom i mörkret.
Lunch: Taco.
Middag: Kyckling och stekta potatisar.
Söndag 3 april
Idag blev jag magsjuk. Usch, så jobbigt det var i värmen. Jag tror aldrig jag har känt sådan här värme. Synd att vi inte hade någon termometer med oss. Det skulle varit kul att se hur många grader det var.
Vi letade upp en lugn vik med öppet hav åt norr. Det är viktigt för radiosignalerna att det är fritt åt norr. Derek och Martyn gick iland och fick tag på en man som hette Clement och som påstod sig äga hälften av en liten ö som låg ett par hundra meter från land. Ön hette St. John. Clement gav oss löfte att sätta upp våra stationer. Vi fick igång två stationer innan det blev mörkt. Vid lunchtid kom ett helt gäng med människor i alla åldrar till vår båt. En man som var präst i någon konstig församling som jag aldrig hört talas om hette Chris. En gång hade han varit i New Mexico i USA och när vi frågade honom hur han tyckte att det var i New Mexico svarade han bara att det var kallt där. Han var gift med en syster till Greg som var chef på Lif island och som vi besökte 2009. Greg hade varit på Feni några dagar men åkt hem tidigare på morgonen idag. Synd att vi inte träffade Greg, för det hade varit kul. Låg mest i hytten och var magsjuk.
Lunch: Stekta korvskivor med en massa tillbehör.
Middag: Grillad barracuda med ris och grönsaker. (Jag åt inte så mycket)
Måndag 4 april
Fortfarande magsjuk.
På förmiddagen låg Clement och jag på en luftmadrass i skuggan och berättade om saker vi varit med om, mest jakthistorier. Han visade sin ena hand, där det saknades en finger och sitt ena knä som det var flera stora ärr på. Skadorna hade han fått under en vildsvinsjakt. Han hade kastat sitt spjut mot grisens hals, då grisen plötsligt vänt och gått till attack. Clement hade halkat och tappat sin kniv, så han kunde inte skydda sig mot grisens attack. En hel månad på sjukhus i Kavieng gjorde att han överlevde. Han hade tappat väldigt mycket blod.
På eftermiddagen tog jag med en del grejor till Clement och han blev väldigt tacksam. Gladast blev han nog för en morakniv. Clement ville att jag skulle följa med hem till honom och se hur han bodde. Han hade flera hyddor, alldeles vid stranden. I en hydda bodde han och hans fru och de minsta barnen. I en hydda lagade de mat och i en annan hydda bodde dom lite äldre barnen. Han var 43 år och hade fru och sju barn och flera barnbarn. Han bjöd på melon och skickade med lite frukt till båten.
En av Clement´s döttrar (Priscilla) har fått extraknäck som hjälpreda till Loraine.
På kvällen satt Rod och jag och tittade på en DVD från vår förra resa.
Lunch: Lite småplock och bröd.
Middag: Soppa, köttgryta med ris, glass.
Tisdag 5 april
Jag startade morgonen med fyra Immodium.
Det regnade på morgonen men vid tiotiden höll det upp. Luis, Martyn och jag åkte in till St. John och torkade upp i tälten. Det var väldigt mycket vatten inne i tälten.
Rod var ute och dök och harpunerade fisk. Han fick två riktigt stora. En makrell och coral trout. Det blev lite bokläsande innan vi på eftermiddagen hade lite antennarbete. Att vanliga, enkla antenner kan krångla så, begriper jag inte.
Clement berättade lite om rutinerna på ön. På måndagar jobbar alla åt ”staten”. Man träffas på olika platser på morgonen och bestämmer vad som skall göras. Man rensar upp på vägar och stigar. Man arbetar åt skolan med att ta bort träd och buskar. Man bygger staket och nya hus. Och man klipper gräs. Man klipper inte direkt, utan hugger gräs med en kniv. På fredagar jobbar alla åt kyrkan med gräsklippning eller med att bygga någonting. På söndagarna går alla till kyrkan. Övriga dagar jobbar man åt sig själv.
Lunch: Kyckling, ris.
Middag: Nyfångad fisk. Potatis, sallad. Till efterrätt fick vi äntligen pomelo.
Onsdag 6 april
Idag startade jag med tre Immodium. Alltså börjar magen bli bättre.
Strax före nio gav Martyn och jag oss iväg för att besöka skolan. Godfrey körde oss i dinghyn och vi hämtade upp Clement på vägen. Clement hade sagt att det var ungefär en halvtimmas promenad till skolan. Alltså borde det gå mycket snabbare med båt. Jag vet inte hur länge vi åkte, men det var betydligt längre än en halvtimma. Höga vågor gick det också. Så småningom pekade Clement på en smal öppning i korallrevet, som vi styrde igenom och kom fram till en sandstrand. Efter en kort promenad var vi framme vid en kyrka och skolan. Först kom vi till kyrkan och prästen kom ut från sitt hus och hälsade på oss och vi förklarade vårt ärende. Han gick med oss till skolan och ordnade så att några lärare kom ut. Vi pratade med lärarna och enades om att vi skulle prata med dom äldre eleverna, 12 – 14 år, eftersom det var svårt att samla även de yngre på ett ställe. Det var ett 50-tal elever och fyra lärare, som samlades i en samlingssal och Martyn och jag pratade lite om vad vi gjorde och varifrån vi kom mm. Några frågor fick vi också. Mest från lärarna. Sen gick vi tillbaka till prästen och han ville att vi skulle titta på en kommunikationsradio som han hade och som inte fungerade. Vi tog med den till båten, med löfte om att försöka fixa den.
När vi kom tillbaka till dinghyn stod det åtta personer där och ville att vi skulle köra dom till en annan ö, där det fanns en sjukstuga. Vi var alltså tolv personer som gav oss över ett riktigt strömt sund i en läckande rishög till båt. Men det gick.
När vi senare lunchade på båten, dök det upp två rejält berusade personer, som påstod sig äga marken där vi hade våra radiostationer. Dom ville ha ersättning för att vi var på deras mark. Dessutom ville dom ha ersättning för att folk inte kunde sova pga att vi satt upp många antenner. Dom var väldigt påstridiga och hotfulla. Rod var och försökte prata med dom, men de gav sig inte. De skulle ha pengar. Jag gick ut och gav dom var sitt paket cigarretter och en grabb, som hade paddlat dom till båten, fick några ballonger. Då blev dom på bättre humör och ville bjuda på hembränt. Den mest påstridige ville ha min adress, så att han skulle kunna skriva till mig. Sen gav dom sig iväg.
Efter lunch åkte vi in till St John och nästan omedelbart kom det en man som hette Mattew och förklarade att vi inte skulle bry oss om fyllona. Dom ägde ingen mark och var från någon annan ö. Det var Mattews släkt som ägde marken, ingen annan. Clements fru var syster med Mattew. Mattew satt och pratade hela eftermiddagen medan hans tre söner lekte med en kanot ut i vattnet. Ingen av dom kunde simma, påstod han. En dotter till honom låg i hans knä och han plockade bort loppor på henne hela tiden. Han var väldigt nyfiken på vad vi gjorde, om vi gett pengar till skolan, om vi betalade Priscilla som hjälpte till på båten mm mm. Hans ena fot såg mycket konstig ut och han berättade att foten varit väldigt svullen. Den lokala läkaren hade kommit hem till honom och skurit bort skinn och allt kött ovanpå foten, ända in till benet. Sedan hade läkaren vikt upp skinn och kött, tvättat och behandlat med ett lokalt läkemedel, vikt tillbaka skinnet och bundit om. Foten hade läkt men den såg för djävlig ut.
Framåt kvällen kom Clement och allt blev som vanligt, när vi satt och berättade jakt- och fiskehistorier.
Lunch: Kokt korv, bröd, tillbehör och Pomelo.
Middag: Något konstigt med kött och grönsaker, hembakad kaka.
Torsdag 7 april
Jag övernattade på St John. Hasse hade fått vara där ensam annars, eftersom alla andra ville sova på båten. Jag satt och läste till halv två och sedan snurrade jag runt på luftmadrassen till klockan sex, så mycket sömn blev det inte.
På förmiddagen började vi riva stationerna. Innan vi började, upptäckte vi att någon varit iland och stulit Mike´s ryggsäck med 200 USD. De hade dock lämnat kvar hans plånbok och pass. Clement ville bjuda mig på lunch hemma hos sig, men jag hann inte , eftersom vi hade mycket att göra. Istället kom han med mat till vår båt. Hummer i en stark sås och jams. Alla på båten smakade och tyckte det var riktigt gott. Vid tretiden var vi klara för avfärd. Vi gav lite pengar till Clement och Mattew samt ett kuvert med hyrespengar till Mattew´s farbror, som var bortrest.
Vi tog vägen förbi skolan och donerade lite pengar till skolan och lämnade tillbaka radion till prästen. Radion gick inte att laga.
Vid 18-tiden satte vi kurs mot Nuguria. Det började gunga lite. Rod påstod att vi hade en artontimmarsresa framför oss.
Lunch: Hummer, jams + lite småplock
Middag: Hummer, ris och grönsaker. Rod hade köpt ganska mycket hummer av Clement för 3 kina styck. (1 kina är ungefär 2,50 svenska kronor).
Fredag 8 april
Frampå dagen kom vi fram till Nuguria, som är en atoll med ganska många öar. Säkert 20 – 30 stycken, men det bor bara folk på två stycken.
Derek och jag åkte iland på Busuria, som är ön där det bor flest människor. Rod påstod att councillorn på ön visste att vi skulle komma. Councillorn var dock borta några dagar och vi träffade hans fru som inte hade hört att vi skulle komma. Hon visade oss till ett kontor på ön, där det jobbade två män. Det visste heller inget om vår ankomst. Vi förklarade för dom vad vi var för några. Det gav oss löfte att sätta upp stationer och antenner och vi kollade runt lite för att hitta några lämpliga platser. Det var jättefint på ön. Fina hus, trädgårdar, mycket blommor och rent och snyggt.
Väl tillbaka på båten, åkte Derek och Hasse tillbaka till ön, för att reka lite bättre. När dom kom tillbaka, bestämdes det att vi skulle försöka med en annan ö, som dom blivit tipsade om. En helt obebodd ö med världens sandstrand. Vackert men tråkigt. Den ön hette Paity. Enligt folket på Busuria, finns det ormar på Paity, men dom skall inte vara giftiga. Vad det nu innebär? Det kan innebära att de inte är giftiga att äta, eller att de bara är giftiga om man kommer för nära. Bäst att se upp!
Vi körde iland en massa utrustning men hann inte bli klara innan det blev mörkt.
Efter middagen tittade vi på filmen om Takuu. Men alla ledsnade och smög iväg en efter en.
Lunch: Coral trout, ris, grönsaker.
Middag: Spagetti, köttfärssås, glass och kaka.
Lördag 9 april
Vid åttatiden var vi iland på Paity och fann att tidvattnet hade gjort att vår utrustning rullat runt ordentligt i vattnet. Vattnet hade varit högre än vad vi trott. Det tog ända fram till eftermiddagen, innan vi rett ut det hela. Senare på eftermiddagen blev det lite bad och dykning i det varma vattnet. Det var enda gången jag badade på hela resan. Det är mycket hajar, maneter, krokodiler i vattnet, som dessutom är väldigt strömt ibland, så badning lockar inte, trots ett fantastiskt vatten.
Lunch: Friterad fisk, pommes frites.
Middag: Kyckling, bakpotatis, bönor, glass och kaka.
Söndag 10 april
Idag har det hänt så mycket det kan på en obebodd söderhavsö. Alltså ingenting. Rod var ute och försökte skjuta någon fisk till middag. Även där, ingenting.
Varmt och soligt är det i alla fall.
I natt var det råttor inne i det ena tältet. Inget man önskar ha runt fötterna precis.
Lunch: Taco.
Middag: Soppa, köttgryta, ris, glass.
Måndag 11 april
I morse simmade det omkring en bläckfisk bakom båten. Derek skulle försöka att fotografera den, men då gömde den sig under akterbryggan. Jag tog golvmoppen och försökte skrämma fram den. Bläckfisken hade nog aldrig sett en golvmopp förut, för den blev så rädd att den flydde som ett skållat troll rätt ut i Stilla havet.
På eftermiddagen letade Rod upp en öppning i revet, där han kunde dyka och skjuta en fisk till middag. Fiskelyckan stod oss dock icke bi.
Innan solnedgången gick jag en runda på Paity. Djurlivet verkar bestå av råttor, flygande rävar och en hel del konstiga fåglar. Men vackert är det.
Lunch: En massa småplock.
Middag: Grillad makrell, Grönsaks-/potatislåda, glass och kaka.
Tisdag 12 april
Förmiddagen ägnade jag åt bokläsande.
På eftermiddagen åkte vi in till Paity. När vi varit där en stund kom det ett riktigt skyfall som ur tomma intet. Jag var ute och gick och kände ett par regndroppar. En minut senare ösregnade det. Men det gick över snabbt. Senare på eftermiddagen kom det ett jätteregnmoln rakt mot oss. Men bara någon kilometer innan det var framme på Paity, delade molnet sig och en del gick väster om oss och en del gick öster om oss. Själva hade vi solsken. Vi måste vara ena fromma själar.
Lunch: Friterad makrell och pommes frites.
Middag: Hummer, glass och kaka. (Jag klämde i mig en och en halv hummer och det hade lätt blivit en halv till, men jag tyckte att de andra tittade lite konstigt på mig).
Onsdag 13 april
Idag regnade det hela dagen. På eftermiddagen regnade det lite mindre, så då åkte vi in till Paity och fixade till tre antenner, som hade blåst ned.
En del bokläsande blev det också samt lite promenad fram och tillbaka på stranden.
Lunch: Korv, bröd och lite småplock.
Middag: Grillad kyckling, pommes frites, grönsaker, glass och kaka.
Torsdag 14 april
Idag plockade vi ned allt på Paity. Vi var klara att ge oss av redan vid niotiden.
På väg ut ur atollen gick Derek, Godfrey och jag iland på Busuria. Rod hade fraktat med 4 batterier och några solpaneler till någon på ön och Derek skulle betala hyra för Paity. Pengarna donerade vi till skolan, så vi tog en sväng dit. Några barn höll på att vända kokosnötshalvor efter en regnskur. De torkar kokosnötter till kopra och då måste de vända på halvorna när det kommer regn. Barnen i skolan var väldigt fint klädda.
Från någon på ön fick vi med oss några kokosnötter och en stor kasse torkad och rökt fisk. Säkert bra för den som vill få fart på magen.
På väg mot Green island regnade det några timmar.
Vi satt på båten och pratade lite om skola och kläder. Martyn, som är pensionerad lärare, berättade att förr hade man obligatorisk skoluniform i England. Han, och de övriga två engelsmännen, tyckte att det var mycket enkelt, för alla visste hur de skulle vara klädda i skolan. Den obligatoriska uniformen hade avskaffats för några år sedan men var tydligen på väg tillbaka igen. Martyn sa att då skoluniformen avskaffats, hände det att vissa elever kom till skolan klädda i jeans och t-shirt. De tre engelsmännen förfasade sig.
Lunch: Taco.
Middag: Lasagne, grönsaker, glass och kaka.
Fredag 15 april
Sent på kvällen kom vi fram till Green island, men vi åkte inte in i atollen förrän det blivit ljust på morgonen. Vi låg utanför atollen och drev. Jag satt uppe till två och vaktade, så att vi inte drev in mot revet, sedan blev jag avlöst av Rod.
Vid sextiden åkte vi in i atollen och åkte direkt för att träffa den som är högst ansvarig på ön. Derek, Marty, Godfrey och jag gick iland. Vi gick säkert ett par kilometer, innan vi kom fram till ett kontor och fick reda på att den ansvarige var i Buka. Ytterligare några kilometer i värmen till den näst högste på ön och vi staplade in i trädgården hos hälsoofficeren Amilan Linken. Han var heller inte hemma men väntades inom någon timma. Vi satt i skuggan under några träd och pratade med hans mycket trevliga fru, så det gick inte någon nöd på oss. Efter någon timma kom Mr Linken. Det var inga problem med att sätta upp radiostationerna, men han sa att vi var tvungna att prata med Patrick Samuel först. Patrick Samuel är chef i byn Yothciboll och honom kände vi sedan tidigare. Mr Linken körde oss i bil tillbaka till båten. Det var skönt, för nu hade det blivit ännu varmare.
Derek och jag åkte iland till Mr Patrick. Det blev ett kort samtal, för vi började få lite bråttom. Jag hade med ett album med kort från vårt tidigare besök och gav till Mr Patrick. Han sken som en sol och sa att det var inga problem med radiostationerna.
Vi var inte klara med stationerna förrän vid femtiden. Det var mycket folk och tittade på. Bara män. Det kom några tjejer och ville titta, men dom motades bort av killarna. Killarna kastade stenar och kokosnötsskal på tjejerna, när dom kom för nära. Inte på skoj, utan på riktigt allvar. Och det var inga småbarn. Säkert i 20 – 25-årsåldern.
Det kom en ”gubbe” i 50-årsåldern med ett hemgjort harpungevär, som han skulle ut och skjuta fisk med. Det verkade ju intressant och när jag nyfiket frågade om jag fick titta på geväret, visade han mig det gärna. Jag tänkte filma honom när han sköt fisk, men han bara simmade och simmade och simmade, rakt ut i lagunen tills jag inte såg honom över huvud taget. När det hade gått två timmar och han inte var tillbaka, var jag säker på att han hade drunknat, men när det nästan var nermörkt kom han tillbaka. Sex små sketna fiskar hade han fått. Och då hade han hållit sig simmande i uppåt tre timmar. Normal fångst påstod han.
Lunch: Korv, bröd, småplock.
Middag: Hummer, glass och kaka. En och halv idag igen. Nu verkar dom ha vant sig vid att det är min ranson.
Lördag 16 april
Idag plockade jag ihop nästan alla grejor som jag köpt för att ge bort på resan. Eftersom vi var en vecka på en obebodd ö, så hade jag ganska mycket grejor kvar. Med fyra välfyllda kassar gick Godfrey och jag in till Yotchiboll. Först gick vi hem till Patrick. Han var fullt sysselsatt med att stapla kopra i ett uthus. Patrick tog tacksamt emot en kasse med diverse grejor. Utanför hans hus höll en kvinna på med att pressa kokos. Hon hade rivit kokos som hon lade mellan några palmblad som hon fäste i någon slags anordning, så att hon kunde snurra runt ena delen av palmbladen, så att kokosolja pressades fram. Varje laddning med riven kokos gav några droppar olja, som rann ned i en burk. Det gick inte speciellt fort, så det tog säkert ett par timmar att få fram en liter olja.
Nästa mål var skolan, där en lärare dök upp och som blev väldigt glad för lite papper, pennor, målarböcker och kritor.
Sen gick vi hem till Noella. Det var hon som visade oss runt i flera timmar, förra gången vi var på Green island. Hon fick en typisk tjejkasse. Parfym, tvål, shampo, kammar, hårspännen, en blus, lite sygrejor och en tidning. Hon blev också väldigt glad.
Sista påsen som bara innehöll kläder gav jag till en kvinna som just hade tvättat och hängt ut tvätten på tork. Alla kläderna på strecket var väldigt trasiga, så jag tror att det var rätt person som fick kläderna. I vilket fall som helst, så blev hon skitglad.
Vi gick förbi en trädgård cirka 100 x 100 meter och som var inhägnad med en cirka en meter hög mur, som var gjord av koraller. Det var massor med olika frukter och rotfrukter i trädgården.
När vi återigen gick förbi skolan, satte vi oss och pratade med några personer som satt utanför skolan. Jag gav några ballonger till en liten grabb, som genast sprang iväg och hämtade några apelsiner, som jag fick. Jag fick också några kokosnötter i utbyte mot ett paket cigarretter.
Senare satt vi och hängde i skuggan under träden vid radiostationerna. Mängder av barn var där. Alla fick ballonger. De var jätteglada.
En polis dök upp i en Toyotapickup. Han hade med sig några hantlangare, som såg vildsinta ut. Själv var han väldigt trevlig. Han gick runt och snokade en stund och tittade på generatorerna, bensindunkarna och på några antenner. Sen kom han fram och pratade lite med mig. Han hade hört talas om att vi fanns på ön och därför kom han för att se vad vi gjorde. När poliserna drog vidare, fick alla barnen åka med på flaket. Det såg roligt ut med en polisbil med omkring 25 barn, stående på flaket. Alla med ballonger.
Lunch: Friterad fisk, pommes frites.
Middag: Köttgryta, ris, glass och kaka.
Söndag 17 april
Idag packade vi ihop på Green island. När vi hållit på någon timma, kom ett intensivt skyfall. Vi åkte tillbaka till båten, för att komma undan regnet och för att ta på oss torra kläder. När vi senare kom tillbaka till ön, hade någon stulit Dereks verktygsväska.
Efter lunch åkte Derek och jag till Yotchiboll och betalade hyra (med avdrag för de stulna verktygen) och för att skriva i gästboken.
När vi gav oss iväg vid halvtvåtiden började det att blåsa och snart kom regnet. Ute på havet gungade det rejält och det var svårt att gå på båten.
Lunch: Korv, bröd och småplock.
Middag: Köttfärssås, spagetti, glass och kaka.
Måndag 18 april
Under natten avtog vinden och på morgonen var det jättefint väder, nästan för varmt.
Framåt elvatiden kom vi fram till Putt-Putt, som tidigare hetat Rubenhafen. Det är en väldigt lugn och fin vik och där ankrade vi för att fixa till all utrustning och för att fira med en avslutningsmiddag.
Martyn, Godfrey och jag gick iland, för att ta några kort åt Rod på några gamla japanska kanoner. När vi kom iland, kom det genast fram en kille och ville visa oss runt. Vi frågade om det fanns några japanska underjordiska gångar från WWII, och det fanns det. Det var inte så långt att gå, påstod vägvisaren. Och vi gick, och vi gick, och vi gick. Varmt var det också, så det förslog. Så småningom kom vi i alla fall fram till ingången till en underjordisk gång. Jag hade med mig en ficklampa, så vi gick in i gången. Tydligen väckte vi massor med fladdermöss, för de fladdrade kring oss hela tiden.
Några småpojkar följde som vanligt efter oss och när vi gick förbi deras hem, så sprang dom och hämtade en Pomelo och några apelsiner, som dom gav oss. Tyvärr hade vi inga pengar att betala dem med, men några ballonger och några pennor fick duga som betalning.
Vi gick förbi någon slags affär. Det var ett gallerförsett hål i en vägg och därinne fanns det lite grejor som var till salu. Jag höll in kameran genom hålet och tog några kort på måfå. På korten syns lite föremål av okänd sort.
I viken, där vi ankrat, fanns det krokodiler, så att ta ett dopp, blev vi avrådda från.
På eftermiddagen satt vi mest och slöade på båten, för det var så otroligt varmt och det var ingen som nappade på mitt förslag att ta en runda på land.
På kvällen hade vi avskedsfest på båten. Fullmåne, spegelblankt vatten, palmer. Otroligt vackert. Öl och lite snacks. Hummer och vin. Rod visade oss att det är riktigt gott att blanda i lite gin i rödvinet (åtminstone om rödvinet är kallt). Ja, ja huvudsaken är att man lär sig något nytt varje dag.
Lunch: Någon köttprodukt av okänd kvalité och ursprung, massa småplock.
Middag: Hummer, vin och glass. Idag slapp vi kaka.
Tisdag 19 april
Vid halvsextiden lämnade vi Putt-Putt med kurs på Kokopo, dit vi kom efter fem timmar. Vi tog avsked av dom på båten. Lite sorgligt som vanligt. Man lever jättenära varandra under några intensiva veckor. Under nästan tre veckor till sjöss, har vi inte sett ett enda fartyg eller flygplan.
Vi checkade in på Kokopo Village Resort och lunchade.
På eftermiddagen åkte Hasse och jag in till DHL:s kontor i Kokopo för att skicka hem två kollin till Sverige. Det var ganska krångligt och krävde många telefonsamtal och ett bankbesök. Proceduren tog nästan två timmar!!
Vi ville låna resortens dator för att kunna surfa runt lite. Miniavgiften var 100 kina, så det fick vara. I stället fick vi låna en anställds lösen för 20 kina, men han lyckades inte logga in, så det fick bli TV på rummet i stället. Det var längesedan man kollade på TV, så det var kul att zappa runt lite.
Lunch: Pizza.
Middag: T-bonesteak och pommes frites. Segt kött och inte var det T-bone heller.
Onsdag 20 april
Väckning klockan fyra, för flyget till Port Moresby gick redan klockan sex, med mellanlandning i Kimbe. Hasse och jag checkade in 45 kilo, mot tillåtna 32, men det var OK. Att vi dessutom hade drygt 25 kilo handbagage, gjorde oss lite svettiga, men det gick bra.
På flygplatsen i Port Moresby tog vi farväl av de fyra övriga. De skulle åka hem och Hasse och jag skulle fortsätta en vecka till.
Flyg till Alotau och incheckning på Napatana Lodge. Vi var dom enda gästerna. Vi fick var sin stor bungalow med jättealtan cirka hundra meter från havet. Milne Bay, där ett av WWIIs avgörande slag ägde rum.
Vi åkte in till stan för att växla pengar och för att köpa vykort och frimärken. Hasse hade glömt passet, så någon växling blev det inte, efter att ha stått i kö i nästan en timma. Jag gick till posten för att köpa kort och frimärken. Det finns inga vettiga vykort, för ingen skickar väl några kort.
Portot till Europa var sju kina. Hon som jobbade på posten hade inga 7-kina frimärken, för den valören hade en annan person hand om och hon var på lunch till klockan fyra och klockan var nu två. Men hon hade lägre valörer, som gick att kombinera ihop. Det blev mycket frimärken och lite text på korten. Korten skrev vi medan vi klämde en vinare på Hasses altan under eftermiddagen.
Lunch: Fish and chips.
Middag: Marockanskt apelsinkött, chips.
Torsdag 21 april
På morgonen åkte vi in till stan för att lämna vykorten på posten och för att växla pengar. Herregud, så mycket vakter det är på bankerna, både utanför och innanför. Och dubbla dörrar, där man först går in genom en dörr. Sedan kan nästa dörr inte öppnas förrän den första är stängd. Jag undrar om banken försökte blåsa Hasse när han växlade. Vi hade koll på hur mycket kina det borde bli för US$, men killen på banken fick det till något helt annat. Vi reagerade direkt och då ursäktade han sig med att han skrivit fel.
Senare på förmiddagen hade vi beställt en guidad rundtur på och runt stan. Det var två tjejer från turistbyrån som körde oss runt. Vi tittade på ett par minnen från kriget, marknaden, utsikt över stan och det hela avslutades på ett ställe ute i bushen, där vi fick lite typisk PNG-mat. Godare har man ätit.
På eftermiddagen gick vi in till stan, för att kolla runt lite. Det var jättemycket folk ute och handlade, eftersom alla affärer hålls stängda i fyra dager över påsk.
Lundh. Toast med ost och skinka.
Middag: Prawntails, ris och grönsaker. (Ungefär som gratinerad hummer. Gottgott)
Fredag 22 april
Oj, vad det regnade på natten. Skyfall är bara förnamnet, men när vi lämnade Napatana Lodge vid niotiden, hade det slutat regna.
Flyg till Misima island, där vi blev hämtade för transport till Misima guesthouse. Hasse och jag var de enda vita på hela planet, förutom kaptenen.
Guesthouset låg i ett litet samhälle som hette Bwagaoia. Det var hus runt omkring, så det var inte helt enkelt att sätta upp två antenner. Men med hjälp av en yngling som guesthouset fixade, så ordnade det sig galant. Vi bad honom att göra ett litet hål i nätfönstret för två kablar, men han gjorde ett hål 2 x 2 decimeter. Alltså sabbade han hela fönstret.
Guesthouset hade väl inte högsta standard. Dusch (en stråle) och toa i korridoren. Frän naftalinlukt i skåpen. Dålig belysning, så Hasse fick låna en fotogenlampa för att kunna se radio och dator ordentligt. Men dom som jobbade på guesthouset var jättetrevliga. I Bwogaoia finns det elektricitet, dock inte hela natten. Det finns dock inga gatlampor, så folk som är ute har ficklampor med sig.
På Misima bor det drygt 20000 personer. På ön finns det giftiga ormar och i vattnet runt ön finns det krokodiler, så det gäller att klampa på som en elefant, när man är ute och går.
Lunch: En massa olika frukter.
Middag: Jams, sötpotatis, taro, ris, kokta bananer, hummer, krabba, frukter, te och kaka. Tur man har god aptit.
Lördag 23 april Påskafton
Ytterligare en otroligt varm dag. Vi tog en sväng ned till hamnen på förmiddagen. Ja, jag tog faktiskt två. Det är inte mer än ett par hundra meter dit, men man blir faktiskt genomsvett av att gå den sträckan, långsamt.
På eftermiddagen var det fotboll som gällde. På planen, som ligger alldeles nedanför guesthouset, spelades fem matcher. Första två matcherna stod jag och såg från guesthousets trädgård. Det kom fyra killar med en låda öl och ställde sig alldeles utanför guesthousets staket och tittade på matcherna och drack öl och tuggade betel. Plötsligt började det brinna i en skräphög alldeles utanför staketet. Det brann ordentligt med riktigt höga lågor och rök som bara den. Om det var killarna eller någon annan som tänt på vet jag inte. Det brann i en massa grenar, löv och annat skräp, bara några meter från guesthouset. Jag var övertygad om att våra antenner skulle rasa ned, då det brann alldeles intill fästlinorna. Så småningom slutade det att brinna, men det rök flera timmar efteråt.
Jag gick och satte mig under ett träd vid fotbollsplanen för att se de två sista matcherna. Ja, jag vet att det bara blir fyra matcher, men jag hade missat match ett.
Herregud, vilken plan det var. Stora gyttjepölar, knähögt gräs på sina ställen, massor med gropar och en traktorväg med djupa spår som gick över en del av planen. (Där blev det inte så mycket spel). Men dom spelade på ändå. Inte en enda protest mot något domslut hörde jag. Inte ett enda gult eller rött kort delades ut. Inte en droppe vatten drack spelarna under eller efter matcherna och det var säkert 40 grader. När en avbytare skulle in fick dom även byta tröja, eftersom de tydligen bara hade 11 tröjor. I en av matcherna hade båda lagen samma färg på tröjorna, grönt. Det ena laget hade i alla fall en vit rand på axeln. Det var inte lätt att hänga med i den matchen. Det fanns inga linjer på planen men riktiga målburar t o m med ribba men utan nät. Några i publiken var måttligt intresserade av fotbollen, mest tjejer. De ägnade sig i stället åt att plocka bort loppor ur håret på varandra.
Påsklunch: En massa frukt.
Påskmiddag: Hummer, krabba, frukt, te och kaka. Jag åt faktiskt ända tills det inte gick att få ned en enda tugga mer. Svetten lackade men himmelskt gott var det.
Söndag 24 april
Idag har det inte hänt speciellt mycket. På förmiddagen kom det en rejäl regnskur, men efter den, så tog vi en promenad till skolan och hem igen. Jag tar en del svängar lite då och då. Mest blir det ned till hamnen, för där sitter det alltid några och fiskar. Det är mycket folk ute och går. Bara ute och promenerar liksom. Två och två går det sakta och småpratar. Verkar mysigt.
På eftermiddagen tog vi ned en antenn, för att inte få det för stressigt i morgon bitti. Vid middagen berättade hon som basar på guesthouset att någon hade stulit hennes hundvalp förra natten. Hon trodde att någon tagit den, för att äta upp den. Det äts jätte många hundar på Misima.
Lunch: En massa frukt.
Middag: Hummer, mosad pumpa med vitlök, (inte så dumt faktiskt) frukt, te och kaka. Ingen krabba idag. Istället fick vi två humrar var.
Måndag 25 april
Det ösregnade hela natten, men när vi tog ned den sista antennen, höll det upp.
Vi blev hämtade av en liten lastbil kl 0930 för transport till flygplatsen men precis när vi skulle hoppa in i bilen, kom det ett nytt skyfall. Vi gick tillbaka till guesthouset och väntade och regnet bara öste ned. Då tog lastbilschauffören och en kille från guesthouset våra biljetter och vårt bagage och åkte för att checka in oss. Väskorna i hytten och grabben på flaket i regnet. Men det gick tydligen bra för när det slutat regna, kom chauffören tillbaka och hämtade oss och körde oss till flygplatsen. Allt var OK men vi fick betala 24 kina för tre kilo övervikt. Det var nog mera symboliskt, för vi hade väldigt mycket bagage. Det var rejält blött på start-/landningsbanan och eftersom det var en gräsbana, så sprutade det jord och lera om planet när det landade. Mellanlandning i Alotau och vidare till Port Moresby, där vi blev hämtade för transport till Loloata island. Ägaren till resorten, Dick Knight, kom och kollade vad vi höll på med och undrade om vi behövde all kabel, vi hade glömt förra gången vi var där. Det hade vi glömt men drog oss till minnes att vi lämnat kvar en del kabel för att den var för tung.
Vi fick upp en antenn innan det var dags för drink(ar) före maten. Det är trevligt med måltiderna här, för alla gäster sitter tillsammans vid ett långbord. Utom japanerna förståss, för dom sitter alltid för sig själva.
Lunch: Inget.
Middag: Buffé. Fisk, kött, olika sallader, stekt potatis, ris och frukter.
Tisdag 26 april
När jag vaknade på morgonen, upptäckte jag att jag hade massor med myggbett. Jag räknade till 109 bett bara på det ena benet. Betten måste ha blivit i går kväll under middagen, för det var väldigt mycket mygg under bordet.
Förutom att räkna myggbett, gjorde jag inte mycket idag. Lite bokläsning och några promenader blev det. Ytterligare en antenn satte vi också upp. Några koppar té och ett par flaskor vatten gjorde gott i värmen.
Vid middagen var det ovanligt mycket gäster, cirka 30 stycken, men vi delade upp oss, så att asiaterna satt vid ett bord, oceanierna vid ett annat och vi européer (5 st) vid ett. Resortens ägare, Dick, satt vid vårt bord, trots att han är från Australien. Han tycker nog att vi är minst högljudda.
Lunch: Buffé. Fisk, kött, ris, rotfrukter och vanliga frukter.
Middag: Buffé. Räkor, kött, klyftpotatis, ris, pasta, grönsaker och kaka.
Onsdag 27 april
Idag var antalet myggbett 194 stycken, bara på högerbenet. Detta trots att jag smort in mig ordentligt med myggmedel igår kväll. Och jag såg inte en enda mygga vi middagern igår. För övrigt var dagen lugn. Bokläsning har varvats med promenader och några koppar té. Det låter väldigt jäktigt, eller hur? En antenn plockade vi också ned. Mitt på dagen kom det en liten segelkanot med en man och två små pojkar och lade till alldeles utanför vår bungalow. Mannen tog fram en jättestor fisk, minst 10 kilo, och rensade den och gick upp till köket för att , som jag tror, försöka sälja den. Han kom tillbaka med fisken efter en stund och lade tillbaka den i kanoten och seglade ut igen. Jag följde dom tills dom försvann som en liten prick i horisonten. Jag tyckte synd om dom. Det är inte lätt att få ihop till sitt levebröd i PNG.
Det kom en kvinna från receptionen och sa att någon från Misima guesthouse hade sökt oss på telefon och vill att vi skulle ringa dit. Vi funderade på vad det kunde vara. Kanske vill dom ha betalt för det förstörda nätfönstret, kanske hade banken inte godkänt de US$ vi betalat med, eftersom vi saknade kina? Vi var ju inte riktigt säkra på kursen heller. Det visade sig att när dom från guesthouset hade varit på banken för att växla in pengarna, så blev det kina över. Dom undrade om dom kunde skicka dom till oss på något sätt. Hasse sa att personalen på guesthouset kunde dela på pengarna.
Till middagen var vi inte mer än sex personer. En holländare (överaktiv 55-åring som gjort sig av med allt i Holland och nu skulle resa resten av sitt liv), ett par från Rumänien, en australiensare och vi två från Sverige.
Australiensaren var 41 år och hade aldrig tidigare i sitt liv varit utanför Sidneys gränser. Nu hade han gått Kokoda-leden. För nästan ett år sedan hade han varit på ett party och efter för många öl, var dom flera stycken som hade bestämt att de skulle gå Kokoda-leden, men all andra hade hoppat av, så det var bara en kvar. Han hade tränat på gym 3 – 4 gånger i veckan i åtta månader och dessutom gåt i uppförsbackar med tung ryggsäck flera gånger i veckan, dessutom joggat mycket med ryggsäck. Det hade varit jobbigt, men nu ville han ut ock resa mera. Att gå Kokoda- leden är något stort i Australien.
Torsdag 28 april och fredag 29 april
Klockan elva lämnade vi Loloata island för transport till flygplatsen. Det var ganska tidigt, eftersom flyget inte skulle gå förrän kvart i tre. Men vi åkte ju både båt och bil, så lite marginal kan vara bra att ha.
Allt bagage blev incheckat till Göteborg. Här gick det bra, det som inte gick i Göteborg.
Vid säkerhetskontrollen öppnades allt handbagage. Jag hade med mig två väskor som handbagage och i den ena hade jag 20 meter koaxialkabel, ca 100 meter trådantenn, telegrafnyckel, transformator och flera olika batteriladdare. Bara handbagaget vägde säkert uppåt 20 kilo, men vi hade mycket handbagage, för att minska på vikten på det vanliga bagaget, eftersom dom nästan alltid väger det och nästan aldrig väger handbagaget. Men han som kollade mitt handbagage, förklarade att någon koaxialkabel och trådantenn fick jag inte ha i handbagaget, eftersom jag skulle kunna strypa någon på planet med dom kablarna. Inte heller någon telegrafnyckel accepterades. Varför vet jag inte. Mannen sa att jag var tvungen att checka in detta som vanligt bagage, men eftersom jag redan passerat tullkontrollen, så fick jag inte gå tillbaka , utan han skulle gå och sköta det hela åt mig, om han fick mitt pass, biljett och tidigare bagagetaggar. Han gick iväg och kom tillbaka efter en kvart och sa att allt var klart. Visserligen skulle jag få betala för 10 kilo övervikt, men han hade satt upp handen och sagt: no, no, no, no charge. Han viskade till mig, att eftersom han fixat, så att jag inte behövde betala för övervikt, så kunde jag ge honom pengar till en drink. Han fick 20 kina. Flygresan på 6,5 timmar till Hong Kong gick bra, för planet var inte fullt, så det var gott om plats. Det blev både mat, dricka och lite sömn. Under några timmars väntan i Hong Kong hann vi med ytterligare mat. Planet till London var helt fullt, så mycket sömn blev det inte. Det var nog många som skulle till London och kolla på det kungliga bröllopet. På Heathrow kunde vi se livesändning på storbild redan halvsex på morgonen. Det var massor med folk som kantade kortegevägen redan i ottan.
Vi landade i Göteborg 10.40 och allt bagage var med, utom väskan med kabel och antenn. Men den kom till Habo med taxi på valborgsmässokvällen.
Det har varit en fantastisk upplevelse. Tur med vädret. Inga stormar och inte alltför mycket regn.
Mycket flygande. Fjorton starter och lika många landningar har det blivit.
// Stig
| 4m Es: 
| 2m Es: 