SM6BBM SK – Mycket tråkiga nyheter. Kalle och jag fick cert ungefär samtidigt 1960 i Säffle och vi hade många glada stunder i många år både hemma hos mig och i hans rum där hans apparatbyggen fyllde bord, stolar, golv och säng till hans mors förtvivlan men till vår glädje. Kalle var ett par år äldre än mej och lärde mig mycket om radioteknik som han redan då var expert på. Jag kommer väl ihåg hans 10 m höga vertikalantenn byggd av hoplödda oljeburkar som gick som ett spjut på 40 och 80. Han var en riktig radioamatör av det gamla stammen som byggde allt själv och visste exakt hur och varför grejorna fungerade. Jag saknar verkligen tiden med Kalle !
En mycket uppskattad kollega från min Televerket Radio-tid och även senare har lämnat oss.
”Kalle” var en klippa när det gällde att hålla igång Stockholm Radios sändarpark på radiostationen i Kråk, och han ställde upp även efter sin pensionering med sin uppfinningsrikedom och sina stora kunskaper om Telefunken- och Collinssändarna.
Det var i våras som jag träffade Kalle för sista gången, och han syntes då vara märkt av sjukdom, men att slutet skulle komma så snabbt kunde jag inte tänka mig.
Alf Henriksson skrev:
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer”
SM6BBM SK – Mycket tråkiga nyheter. Kalle och jag fick cert ungefär samtidigt 1960 i Säffle och vi hade många glada stunder i många år både hemma hos mig och i hans rum där hans apparatbyggen fyllde bord, stolar, golv och säng till hans mors förtvivlan men till vår glädje. Kalle var ett par år äldre än mej och lärde mig mycket om radioteknik som han redan då var expert på. Jag kommer väl ihåg hans 10 m höga vertikalantenn byggd av hoplödda oljeburkar som gick som ett spjut på 40 och 80. Han var en riktig radioamatör av det gamla stammen som byggde allt själv och visste exakt hur och varför grejorna fungerade. Jag saknar verkligen tiden med Kalle !
En mycket uppskattad kollega från min Televerket Radio-tid och även senare har lämnat oss.
”Kalle” var en klippa när det gällde att hålla igång Stockholm Radios sändarpark på radiostationen i Kråk, och han ställde upp även efter sin pensionering med sin uppfinningsrikedom och sina stora kunskaper om Telefunken- och Collinssändarna.
Det var i våras som jag träffade Kalle för sista gången, och han syntes då vara märkt av sjukdom, men att slutet skulle komma så snabbt kunde jag inte tänka mig.
Alf Henriksson skrev:
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer”
och så är det.
RIP Kalle SM6BBM SK